Bloggen har blivit utkonkurrerad av plugg, sjuka och trötthet. Dessutom har julklappsstickningarna börjat komma igång så då finns det ju inte så mycket och visa upp.
Jag pratade om prioriteringar och vikten att ta hand om sig själv med en klasskompis idag. Är det något jag har lärt mig under min tid som sjuk så är det att man ibland måste sätta sig själv i första rummet. Då menar jag inte på ett egocentriskt sätt, för nej man är inte världens mittpunkt. Men för att orka finnas där för andra måste man även finnas där för sig själv. Man måste våga säga nej och ta sig tid för återhämtning. Förbyggande vila ska inte underskattas, för det kan förhindra att man krossar näsbenet mot den där väggen som kan komma med ljusets hastighet.
Min mamma sa till mig en gång att ingen kommer att tacka dig för att du bränner ut dig eller sliter ut din kropp. Nej, så är det ju faktiskt. Det här är en svår balansgång, speciellt när det kommer till att avstå från saker man tycker är så fantastiskt roliga. För det man tycker är roligt ger ju en samtidigt ny energi.
Jag (och kanske flera) har väldigt lätt för att uppmana folk i min närhet att de måste lugna ner sig, ta vara på sig själva, ta tid med den äkta hälften, etc etc etc. Är det kanske dags att följa sina egna råd?
