Oh dear!

För ganska länge sedan blev jag klar med den här tubhalsduken.Faktiskt bara ett par dagar efter jag postade inlägget. En mer basic och snyggare stickning än mosstickning får man nog leta efter. Mosstickning  bekräftar verkligen uttrycket "less is more".

Mönster: La upp 27 maskor, stickade upp  fyra nystan i mosstickning (förutom ett par meter som jag använde till att sy ihop ändarna till en ring). Jag lyfte första maskan i början på varje varv för att få en fin kant. Halsduken blev precis lagom lång för att lägga sig i två varv. 
Garn: 4 nystan Järbo Molly
Stickor: 10 mm

Den här t-shirten får mig alltid att fnissa till när jag går förbi spegeln. Jag vet inte vad jag tycker är roligast, texten eller att hjorten ser så förnärmad (demonisk?) ut över den påklistrade röda näsan!

Det är advent

Första kursen är godkänd och jag startade helgen med två timmar långt förmiddagskaffe och ljudbok. Helgen fortsatte med julmarknader i lunkande takt. Jag förundras över att folk redan ser härjade och stressade ut, det gör mig lite ledsen. För julen handlar ju om glädje, hopp, fred och gemenskap.

Mitt mål med den här julen är att inte låta mig påverkas av den omgivande stressen och hysterin. Att inte köpa julklappar för att jag måste, utan för att det är ett sätt att visa hur mycket jag uppskattar de som står mig nära. Låta det få bli en uppriktig gåva och inte ett utbyte av tjänster som det så lätt annars kan bli i vårt samhälle.

Krångel med Blogger - hjälp!

Ser ni högerspalten? Och isf varför gör inte jag det? Och om inte, vad gör man åt det?!

Uppdatering: Fixat! Jag googlade runt på lite och hittade det här blogginlägget av en tjej som haft samma problem. Vilket outtömligt hav av information internet är ändå!

Prioriteringar

Bloggen har blivit utkonkurrerad av plugg, sjuka och trötthet. Dessutom har julklappsstickningarna börjat komma igång så då finns det ju inte så mycket och visa upp.

Jag pratade om prioriteringar och vikten att ta hand om sig själv med en klasskompis idag. Är det något jag har lärt mig under min tid som sjuk så är det att man ibland måste sätta sig själv i första rummet. Då menar jag inte på ett egocentriskt sätt, för nej man är inte världens mittpunkt. Men för att orka finnas där för andra måste man även finnas där för sig själv. Man måste våga säga nej och ta sig tid för återhämtning. Förbyggande vila ska inte underskattas, för det kan förhindra att man krossar näsbenet mot den där väggen som kan komma med ljusets hastighet.
Min mamma sa till mig en gång att ingen kommer att tacka dig för att du bränner ut dig eller sliter ut din kropp. Nej, så är det ju faktiskt. Det här är en svår balansgång, speciellt när det kommer till att avstå från saker man tycker är så fantastiskt roliga. För det man tycker är roligt ger ju en samtidigt ny energi.

Jag (och kanske flera) har väldigt lätt för att uppmana folk i min närhet att de måste lugna ner sig, ta vara på sig själva, ta tid med den äkta hälften, etc etc etc. Är det kanske dags att följa sina egna råd?